J.R.R. Tolkiens föregångare till Sagan om ringen trilogin, Bilbo - en hobbits äventyr (aka. Hobbiten - eller bort och hem igen) blir nu film! Ända sedan succén med Sagan om ringen har jag undrat om det någonsin skulle bli film av föregångaren, starten på allt så allt säga. Prequals har ju varit rätt inne i filmvärlden den senaste tiden (Batman Begins, Hannibal, Star Trek för att nämna några). Och nu har filmbolagen slutat bråka om finansiering och rättigheter. Peter Jackson ska producera och tillsammans med sitt team Fran Walsh och Phillipa Boyens som var med i Ringen-trilogin ska han skriva manuset. Den här gången kommer även Guillermo del Toro medverka i skrivandet och regissera. del Toro har tidigare gjort filmer som Pans Labyrint och Barnhemmet, underbara stycken med ett fantastiskt filmspråk. Jag är så glad att höra att han ska vara med och sprida sin magi på filmen om Bilbo! Filmen ska delas upp i två delar, den första beräknas ha premiär December 2011.

Läs mer:
Aftonbladet
IMDB
The Hobbit Blog

Grey's Anatomy satte igång ikväll igen. Jag har spänt väntat på att se hur det skulle gå. Skulle Lizzie eller George överleva? Någon av dem? Jag bölade igenom större delen av avsnittet, Andreas tyckte att jag var störtlöjlig. Jag älskar serien, men känner mig lite bakom ibland eftersom jag missat en säsong eller två, då annat i livet tog upp mer tid. Ibland är det lite tradigt med femton minter långa voiceovers om hur bräckligt och fantastiskt livet är i varje avsnitt med sorgligaste musiken tillgänglig i bakgrunden. Men vissa dagar är det precis vad som behövs för att avrunda en onsdagskväll.

I kvällens avsnitt dog George. Han dog verkligen. Lizzie överlevde. Hon skrattar på hans begravning, åt allt det eländiga. En kvinna kommer in efter en olycka där hon förlorat båda armarna och nästan ena benet. Hon vill inte berätta för sin mamma utan försöker klara sig igenom återhämtningen själv, med lite stöd av en i personalen. Alla andra hanterar sorgen efter George på sitt sätt. Bailey blir bara tyst, Torres bryter till slut ihop och skriker på chefen att hon är bäst i stan och gråter sen i resten av avsnittet. Lizzie skrattar som sagt. Kvinnan med armarna tycker att han har det bättre än hon som sitter fast med ett liv som inte är värt att leva och bryter samman. Det mesta var som vanligt i ett Grey's avsnitt alltså. Men ändå inte riktigt, för George är inte där. Kommer aldrig mer vara. Som mitt liv och Magnus.  R.I.P.

Jag skrattar så jag kissar på mig när jag tittar på uttagningarna till Idol 2009. Som varje år. Vad tänker en del med egentligen? Har de ingen självinsikt? Jag sjunger ok, men inte skulle jag söka till Idol, jag är ingen stjärna heller! Jag uppträder aldrig och har inte blivit skolad på något sätt, det enda jag gör är att sjunga i kör då och då och det fattar till och med jag att det inte räcker för att bli Sveriges nästa popstjärna. Men en del som går till Idol-uttagningarna och stelt nynnar fram Halleluja, eller kraxar fram en låt av Alphaville utan ett uns av melodi verkar tro att högst poäng i singstar faktiskt betyder att de kan sjunga bra. Här är en nyhet: det gör det inte! Att sjunga på kinesiska lurar ingen heller. Kudos till de som faktiskt är duktiga och hör hemma på audition för en tävling som denna! Ett par favoriter från ikväll var Antonia Szabo, Moa Carlebecker och Jonas Aasum. Ja och Mate Kovacevic gjorde ju också en strålande instats....

Jag har precis avslutat den tredje boken i Millennium-trilogin av Stieg Larsson. Jag har sträckläst Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes sen jag fick alla tre av min faster när jag fyllde år.

Millennium-trilogin är alla fantastiska deckare som blivit hyllad av många. De är underbart gåtfulla och personporträtten är väldigt utstuderade och trovärdiga. Allt jag önskar hitta i en bok av den här genren finns med och det är rätt ovanligt. Alla tre böcker börjar smått utan mycket händelser och bygger upp en stadig grund att stå på inför de sista kapitlen då det knappt går att lägga dem ifrån sig. Då blir spänningen tät och den eviga frågan hänger i huvudet: vad kommer hända nu?

Jag försöker alltid själv lösa "mordgåtan" i deckarböcker men för det mesta är författarna jag läser så bra att jag blir chockad och häpen när sanningen avslöjas. De här böckerna åstadkommer denna effekt med lätthet. Jag tycker det är väldigt tragiskt att Stieg Larsson dog strax innan den första boken kom ut för jag vill så gärna ha mer av honom! Jag ser istället fram emot filmerna som verkar komma på rullande band just nu och jag hoppas att de alla följer kavlitén av den första filmatiseringen av Män som hatar kvinnor.

Såg ett program om reklam för ett tag sen. Där var den här bilreklamen med


Den orsakade ramaskri bland tv-tittare som tyckte den var alldeles för realistisk och hemsk.
Då gjorde VW den här reklamen (lyssna noga på vad personerna i bilen pratar om)



Just det, de pratar om föregående reklam. Haha. Så bra. Men seriöst, använd säkerhetsbälte i bilen!

För ett tag sedan, ja nästan två år sedan, såg jag filmen This is England. Filmen i sig var väl inte något mästerverk som dröjde sig kvar i huvudet långt efter, även fast den var bra. Men något som verkligen fastnade var pianomusiken av Ludovico Einaudi som hade flera låtar med i filmen. Bara låten fick mig att gråta på slutet om man säger så. Lyssna själva.

Nu är jag tillbaka från semestern. Jag fick en spikmatta och Mansons bok The Long Hard Road Out of Hell på svenska av min mamma. Så jag har legat och njutit på vassa plastspikar och läst om Brian Warners liv och leverne. Den är utläst för längesen till mitt förtret. Den var så läsvärd att jag inte ville den skulle ta slut!
Jag har alltid älskat Manson, så som man bara kan älska någon man aldrig mött och egentligen inte känner. Musiken med dess speciella budskap och hårda yttre kom in i mitt liv precis när jag behövde det. Att han har begåvats med en härligt mörk och vacker röst gjorde inte heller saken sämre för en hormonstinn gothisk 14 åring. Hans bok är som en förlängning av hans musik: personlig och ärlig. Hans tankar om moral och samhällets nycker får ta den plats som behövs för att man ska känna att man förstår honom utan att boken för den del förlorar sin underhållande ton.
Hans livsskildring är gripande och får mig att vilja släppa taget och leva vilt och hämningslöst som honom. Sen kommer jag på att det är försent för såna singelfasoner och det är nog lika bra det. Både jag och Den Rätte har ju faktiskt redan levt ett sådant liv i olika grad och drog oss ur det precis i rätt tid. För vi är faktiskt inga rockstjärnor som Marilyn Manson. Vi får hålla oss till att läsa om hans liv istället.

George!!! 007! Jag kunde aldrig anat det! Kvällens avsnitt verkade inte bjuda på mer spänning än vanligt, ända fram till de sista minutrarna! Då kom allt! Superbra!

Spoiler:
George ska ta värvning som läkare i Irak. Bailey, Callie och de andra vännerna planerar en intervention mot detta efter hans operation klockan 18. Under tiden vaknar Izzie upp men det visar sig att hennes närminne inte fungerar som det ska och Alex kämpar till vettets rand för att få henne att minnas. Till slut vräker han ur sig allt inför henne i tron att hon kommer glömma det strax därefter. Meredith är fast besluten att gifta sig med Derek trots kaoset på sjukhuset och tillslut gör de det på en blå post-it. Bailey bryter ihop inför Chief Webber då hennes man ställt ultimatumet han eller arbetet. Då de ska konfrontera George berättar Webber att han skickat hem honom redan på morgonen för att åka till sin mor.

På akuten har de fått in en man som släpats bakom en buss och är helt deformerad i ansiktet samt svårt skadad. Han räddade en kvinna med sitt agerande och hon följer honom genom allt på sjukhuset. Då han ska in på operation igen försöker han skriva något i Merediths handflata och lyckas med fingret stava 007. Till slut fattar Meredith att den vanställda, svårt skadade mannen är George! Samtidigt som detta händer inser Izzie att hon minns, då hon fortfarande inte glömt vad Alex sa till henne. När Alex kommer till henne faller hon ihop, sista scenen är när Chief överskrider hennes DNR och använder defibrillator på henne samt när George dör på operationsbordet. Överlever hon? Överlever han? 

Avslutningen var tårdrypande, roligare än annars och helt fantastiskt bra! Jag hade låga förväntningar då förra avsnittet inte var nåt vidare originellt men det här var bra. Jag tror Izzie överlever, eventuellt blir en grönsak, men George är nog borta till nästa säsong börjar. Synd för han är så söt!

Idag är det min favvis Johnny Depps födelsedag. 46 gamla år blir han tydligen. Jädrar, var han så rynkig? Känns fel nu att säga att man tycker han är nåt av det sexigaste som bebott denna planet. Han är ju nästan i klass med farsan...blä.

Vann rätt designer? I finalen tävlade Leanne, Kenley och Korto mot varandra. Alla tre hade saker jag gillade med sina kollektioner. Leannes kläder var harmoniska och intressanta med vackra blomblads-detaljer. Kenley hade en rik variation och vackra handmålade tyger med en "Alice i Underlandet-inspiration" som hon själv beskrev det. Korto hade en färgglad prakt i sina siluetter och jag gillade hennes dova ton av Afrika. Leanne blev den som vann den femte säsongen av Heidi Klums succé program. Vann rätt designer? Jag tycker tyvärr inte det, jag trodde på antingen Korto eller Kenley. Vad tycker du?
Så här såg de tre finalisternas kollektioner ut:

Näst sista avsnittet för säsongen. Det pratades om det, spekulerades vilt och spänningen var hög. Vad skulle ske? Hur kommer det gå för Izzie? Hur slutar det den här gången? De som redan tjuvtittat utlovade makalösa slut och otroliga scener. Jag bänkade mig vid teven klockan nio och koncentrerade mig som aldrig förr inför det här avsnittet. Till min besvikelse kändes inte det här avsnittet annorlunda än alla andra avsnitt. Skulle det här vara del 1 av säsongsavslutningen? Nej, visst var det sorgligt och häftigt, med många twists and turns så att säga. Men inte mer än det brukar vara, inte fler tårar än vanligt. Är jag den enda som blev något besviken, med tanke på all uppståndelse kring avsnittet?
Oavsett vilket ska jag såklart se det allra sista avsnittet också, kanske det blir lika fantastiskt superotroligt megachockerande bra som utlovat.

För första gången grät jag till ett avsnitt av House. Säsongsavslutningen som visades idag på tv4 var ett av de bästa och mest dramatiska avsnitt någonsin. Jag längtar tills nästa säsong! House gråter, Wilson gråter, Alla gråter! Det var gripande och fick mig att vilja ha mer, mer mer! Tills vidare får jag nöja mig med småroliga quiz på tv4.se. Testa själv, vad minns du från säsong 4? Säsongen sänds även i repris Mån-Tors 15.00 på tv4 Läs mer om House här.

Little people, Big world (Små i stora världen) är en Amerikansk dokumentärserie som följer en familj som består av två kortvuxna föräldrar och fyra barn varav ett är kortvuxet, tvillingen Zack. Familjen Roloff består av Amy och Matt med barnen Zack, Jeremy, Molly och Jacob. I dagens avsnitt hade Zack en dejt, Molly reste med sin mamma Amy och Matt blev sur över glömda Crispys.

Matt Roloff, pappan i familjen, har jag stört mig på sen första gången jag såg programmet. Han sätter igång projekt efter projekt, där han inte gör ett smack. Han bossar runt sin far och sina barn, ser till att de sliter medan han själv åker runt på diverse maskiner och klagar på deras arbete. Hans projekt blir alltid större än han sagt från början, rörigt utförda och ofta blir det fel och fult till slut ändå! Som i avsnitt 23, Episod 2, där han bygger en stor jävla slunga som går sönder och skadar hans affärspartner och hans yngsta son så illa att de hamnar på sjukhus båda två!


Han verkar anse att alla ska passa upp på honom och hans galna ideér och att ingen är värd mer uppmärksamhet i universum än han själv. Hans fru Amy verkar omåttligt trött på hans sätt ibland, nästan så man undrar vad de gör tillsammans. Resten av familjen stör jag mig inte på, de är rara, omtänksamma och rätt lugna individer. Trots den störande pappan så är det kul att se en familj som ingen annan och få en inblick i en helt annan värld.

Se "Små i stora världen" 14.30 varje vardag på tv4.

Jag skrattar mig fördärvad varje gång Den Rätta spelar upp den här flash-filen. Det är en parodi på en tråd i Yahoo! Answers forum. Vad trådstartaren skriver är ju inte så svårt att lista ut, hon/han undrar hur barn blir till. Men nästa inlägg? Något om en mamma som dödat sina barn, men exakt vad försöker kommenteraren säga egentligen? Någon modig som vågar ge sig på en översättning?

Vinnare av Britain's got talent 2009, vars final gick i Lördags, var dansgruppen Diversity. Vassa, pricksäkra och med två talangfulla juniorer gav den här gruppen allt i sitt sista nummer. Rätt vinnare? Absolut! De hade dock tuff konkurrens med många andra duktiga talanger i final. Oavsett vilket tycker jag om dans och deras stil är så svängig! Se finalnumret nedan.